Mexikos herrlandslag i fotboll, även kallat El Tricolor, är ett av Nord- och Centralamerikas starkaste lag. Laget är känt för att växla mellan olika spelaruppställningar beroende på vilka motståndare de möter. Den här flexibiliteten gör Mexiko svårt att förbereda sig mot och gör dem farliga i stora turneringar. Helt enkelt ett lag som man aldrig helt vet vad man får.

Så spelar Mexiko från 4-2-3-1 till 4-3-3

Tränaren Javier Aguirre föredrar uppställningen 4-2-3-1. Den här formationen ger ett bra försvar med två mittfältsförsvarare samtidigt som laget kan attackera framåt. Mot svagare motstånd byter Mexiko ofta till 4-3-3 för att dominera bollen helt. Mot riktigt starka lag använder de ibland 4-4-2 för att vara mer defensiv och kompakt. Det är en strategi som fungerar ganska bra för dem.

Vilka styr mittfältet och försvaret

Edson Álvarez från Fenerbahçe är lagkaptenen och mittfältsgeneral. César Montes och Johan Vásquez är nyckelspelarna i försvaret. De två stopparna gör att laget får en stabil bas som de kan bygga på. Álvarez täcker mycket mark framför försvaret och sätter tempot för hela laget. Hans pass och försvarsspel påverkar hur snabbt Mexiko kan byta från försvar till anfall (vilket händer ofta).

Där målen skapas anfall och offensiv kraft

Raúl Jiménez från Fulham är en erfaren spets med bra instinkter. Santiago Giménez från AC Milan är den nya straffspelets stjärna. Hirving Lozano från Napoli skapar fara på kanten med sin fart och skicklighet. Mexiko använder snabba ytterförsvar som driver framåt och skickar höga incenter in i straffområdet. De tekniska mittfältarna som Orbelín Pineda skapar målchanser genom korta passningar och driblingar. Det här offensiva spelet gör att Mexiko ofta får många skjutningar per match.

Flexibilitet och spelarrotation Mexikos vapen

Mexiko är framför allt kända för att byta taktik snabbt under matcherna. Är motståndarnas försvar svagt? Då spelar Mexiko mer anfall. Är försvaret starkt? Då drar de sig tillbaka och väntar på kontringar istället. Mellan matcher roterar Aguirre spelarna ofta för att hålla alla matchtränade. Det gör det väldigt svårt för motståndare att veta exakt vilka spelare och vilket försvar de möter nästa gång. Den här oförutsägbarheten är verkligen Mexikos största styrka när de kommer till de stora matcherna.