Chiles herrlandslag står inför en kritisk period i VM-kval 2026.Efter 18 matcher ligger laget på tionde plats med bara 11 poäng.Det är inte bra,helt enkelt.Att förstå poängställning i Chiles herrlandslag i fotboll kräver en närmare titt på laguppställningarna som tränare Nicolás Córdova använder. Formationen påverkar direkt hur många mål laget gör och hur många de släpper in (ofta för många).

Laguppställningarna som Córdova förlitar sig på

Córdova växlar ofta mellan två huvudformationer: 4-2-3-1 och 4-3-3. I 4-2-3-1 får laget två defensiva mittfältare framför försvaret, vilket skapar en viss stabilitet. Eduardo Vargas spelar ofta som anfallare längst fram. På mittfältet tar Arturo Vidal ofta ansvaret för både försvar och anfallsspel.

I 4-3-3-formationen sprids mittfältet mer offensivt. Det tillåter snabbare anfallsspel men gör försvaret mer utsatt. Claudio Bravo i målet måste då vara ännu mer fokuserad bakom ett exponerat försvar.

Varför försvaret kollapsar alltför ofta

Chiles stora problem är målskillnaden: 9 gjorda och 27 insläppta mål. Det visar tydligt att laguppställningen skapar för få anfallsmöjligheter och för mycket defensiv svaghet. Flera matcher har slutat med stora förluster, vilket är demoraliserande för både spelare och supporters.

Problemet ligger ofta i övergångarna mellan försvar och mittfält. När Vidal och de andra mittfältarna drar uppåt för att attackera, lämnas försvaret helt exponerat. Motståndarna utnytjar detta genom snabba kontrer som ofta slår igenom.

En instabil laguppställning gör spelarna osäkra. De vet inte om de ska försvara eller attackera. Det skapar kaos på planen och resulterar i många insläppta mål.

Vad måste förändras framöver

Chile behöver bättre balans mellan försvar och anfall. 4-2-3-1-formationen kan fungera bättre om de två defensiva mittfältarna håller positionen och inte drar uppåt utan vettig anledning.

Vargas måste få stöd från mittfältet. En anfallare ensam kan inte skapa tillräckligt med målchanser, det är ju helt klart. Laguppställningen bör designas så att åtminstone tre spelare kan stödja anfallet.

Försvaret behöver träna på positionsspel. Varje spelare måste veta exakt var försvaret ska sättas upp beroende på bollens läge. Det handlar om att reducera antalet möjliga målchanser för motståndarna.

Chiles väg framåt går genom att pröva en mer defensiv variant av 4-2-3-1. Genom att prioritera stabilitet över anfallskraft kan laget ta poäng från matcher där de annars förlorar med stora siffror. Om Córdova lyckas implementera detta kan poängställningen långsamt börja förbättras mot slutet av kvalet.